Svenska 1 2 3

svenska på nätet

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek
Home Läsa Att läsa skönlitteratur 4. Exempel på textanalys

4. Exempel på textanalys

Skicka sidan Skriv ut

För att visa hur man kan analysera en skönlitterär text presenterar jag här min egen analys av Hjalmar Söderbergs novell Pälsen. Läs novellen först, innan du läser min analys. Då blir det lättare för dig att hänga med i mina resonemang, och du kan också själv ta ställning till mina synpunkter: håller du med mig eller inte?

Läs novellen här först!

Del 1: Vad berättas?

 

a) Fabeln

Berättelsen handlar om doktor Henck, som råkar ut för en olycka när han är på väg hem. Hans rock går sönder, så han får låna en päls av sin vän häradshövding Richardt. Den varma pälsen gör honom på gott humör. När han kommer hem blir han mött och kysst av sin hustru i den mörka tamburen. Sedan firar han jul med sin familj och häradshövding Richardt, och konstaterar avslutningsvis att pälsen givit honom den sista stunden av lycka han får uppleva i livet.

 

b) Konflikter och problem

Det finns ett konkret problem i berättelsen, nämligen att doktor Hencks rock går sönder. Det blir löst av att han får låna pälsen. Men Henck verkar har konflikter eller motsättningar med alla och allt. I början är han väldigt negativ och dyster och tycker att allt är dåligt. Hans fattigdom skiljer sig från Richardts rikedom, och det visar sig tydligt i och med att Henck lånar pengar av Richardt. Han har inget bra förhållande med sin hustru.

 

Även de här problemen verkar lösas när han får låna pälsen av Richardt. Henck blir på bättre humör, och mer optimistisk till livet. Han tror att allt ska gå att ordna ändå. Men när han kommer hem och blir kysst av sin hustru blir han pessimistisk igen. Varför då? Jag tror att den kyssen och det personerna säger visar att hustrun är otrogen med Richardt. Längre fram ska jag visa varför jag tror det.

 

c) Personerna

Huvudpersonen är doktor Gustav Henck, som verkar vara en rätt nedstämd figur. Han arbetar som läkare, men är mager och fattig. Han är trött på livet och negativ, eftersom han tror att han ska dö snart. Han är gift, men förhållandet till hustrun är inte särskilt bra. När han förstår att hans hustru är otrogen blir han ledsen, men han gör ingenting åt det. Istället tackar han Richardt och förklarar att han snart kommer att vara död.

 

Häradshövding John Richardt beskrivs som Hencks motsats: han är förmögen och framgångsrik. Det faktum att han har en affär med sin väns fru tyder på att han har en rätt tveksam moral. I slutscenen verkar han skämmas: han mumlar och ser bort när Henck tackar honom.

 

Hustrun Ellen har ganska lite utrymme i berättelsen: vi får egentligen inte reda på så mycket om henne. Av bakgrundsberättelsen att döma verkar det som om hon gift sig med Henck mest för att bli gift. Egentligen var hon mer förtjust i Richardt från början. Jag tycker att det verkar lite konstigt att hon inte känner igen sin make när hon kysser honom utan att se vem det är. Kanske är Richardt och Henck väldigt lika till utseendet?


d) budskapet

Jag tycker att det är svårt att direkt se något budskap i den här berättelsen, så jag återkommer till den här frågan när jag funderat över de andra sakerna.

 

Del 2: Hur berättas det?


a) Berättarperspektiv

Novellen berättas ur doktor Hencks perspektiv. Det är honom vi följer från början till slut, och det är hans tankar vi får ta del av. Det gör att jag automatiskt sympatiserar med honom och identifierar mig med honom.

 

b) Struktur

Novellen har en ganska rättfram, kronologisk disposition. Det börjar med olyckan, och därefter kommer Hencks besök hos Richardt. Sedan följer Hencks hemfärd och hans tankar under tiden. Den delen fungerar som en flashback: vi får karaktärernas bakgrundshistoria där. Sedan kommer Henck hem, och därefter sker ett litet tidshopp till efter julmiddagen.

 

Novellens struktur kan också beskrivas utifrån doktor Hencks känslolägen. I berättelsens början är han negativ och dyster. Efter att han fått pälsen blir han mer optimistisk och hoppfull. Hans lycka är på topp när han kommer hem och får kyssen av sin hustru. Där vänder också känsloläget, och han återgår till att vara dyster och pessimistisk i slutet av berättelsen.


c) Språk och stil

Den här novellen är ganska speciellt skriven. Författaren uttrycker sig ibland väldigt drastiskt, så att det nästan blir komiskt. Jag tänker särskilt på det här avsnittet i början:

 

” Somliga människor bliva feta av att gifta sig, andra bli magra. Doktor Henck hade blivit mager; och så blev det julafton.”

 

Just den andra meningen reagerar jag väldigt mycket på, för vad har det faktum att Doktor Henck har blivit mager med julafton att göra? Jag vet inte. Det borde vara två separata meningar, men författaren har avsiktligt ställt dessa två fakta i samma mening, så att det känns som om de hör ihop. Jag vet inte vad tanken med det är, men det ger mig en konstig känsla, jag skärper sinnena, läser mer koncentrerat och undrar: vad är det som händer här egentligen? Kanske är det bara det meningen är till för.

 

Berättelsen innehåller dialoger som är väldigt centrala för handlingen. När författaren berättar om yttre händelser eller doktor Hencks tankar är allt väldigt tydligt. Men dialogerna är knepiga. De innehåller en massa underliggande saker. De är ett praktexempel på att jag som läsare måste ”fylla i” en massa information, alltså läsa mellan raderna.  Ett exempel är i början, när Henck och Richardt träffas och Henck avslutar med att säga:

”- Välkommen till middagen alltså.”

Här hjälper författaren till genom att tillägga: ” Richardt var ungkarl och brukade tillbringa julaftonen hos Hencks.” Utifrån dessa två meningar blir det tydligt att Richardt ska komma på julmiddag hos familjen Henck.

 

I nyckelscenen ger författaren inte någon sådan information.  När Henck kommer hem blir han kysst av hustrun, och sedan följer den här dialogen:

 

”- Gustav är inte hemma ännu.

- Jo, svarade doktor Henck med en något svävande röst, medan han med båda händerna smekte hennes hår, jo, han är hemma.”

Dessa två repliker är berättelsens kärna. Tidigare i berättelsen har det framgått att Henck heter Gustav i förnamn. Så när hustrun säger ”Gustav är inte hemma ännu” tänker jag att hon syftar på sin man. Hon tror att det är någon annan än hennes make. Vem tror hon att det är? Tja, det finns bara tre personer i berättelsen, så det är inte så svårt att gissa att hon tror att det är Richardt. Eftersom Henck har lånat Richardts päls blir förväxlingen något mer sannolik: det är troligt att Richardt brukar ha pälsen på sig, så hon tror att det är han.

 

Det sägs aldrig rent ut vad som egentligen pågår här. Men om Ellen kysser någon som hon tror är någon annan än sin man, och viskar att hennes man inte är hemma, så verkar det troligt att hon är otrogen, i det här fallet med Richardt. Denna tolkning stärks av några meningar i slutscenen. Först sägs det att ” Middagen hade varit mycket tyst”. Det gör att jag tänker mig de tre sitta och äta tillsammans under en rätt ansträngd tystnad. Henck har förstått att Ellen och Richardt har en affär, och Ellen vet att han vet det.

 

Det andra tecknet på att Richardt och Ellen har en affär är Richardts reaktion (att mumla och se bort) när Henck tackar honom. Richardt kan förstås vara en mycket blygsam och ödmjuk person, men i berättelsens början gör han ett mycket rättframt, nästan burdust intryck (”Fy fan så du ser ut, Gustav”). Jag tänker därför att han skäms över sitt eget bedrägeri när han blir tackad av den man han bedrar.

 

Jag ser också pälsen som en symbol i berättelsen. Den symboliserar skillnaden mellan Henck och Richardt. Det är Richardts päls, och den representerar på något sätt Richardts rikedom. Precis som han lånar ut pengar till Henck, lånar Richardt också ut sin päls till honom.  När Henck fått låna pälsen förändras hans sinnesstämning, han blir gladare och mer hoppfull och tror att allt kommer att ordna sig. Så kan det ofta vara med materiell rikedom. Åtminstone jag själv har kommit på mig med att tänka att bara jag har pengar så kommer allt att ordna sig.

 

Men rikedom är inte allt. Pälsen, själva den päls som stärker Hencks självförtroende och ger honom hoppet åter, är också det som får Ellen att tro att han är Richardt. Därigenom får Henck reda på sanningen om sin fru och sin bästa vän. Den sanningen krossar hans sista hopp fullständigt.

 

Del 3: Varför berättas det?

 

a) Samtiden

Den här novellen är skriven omkring år 1900, och utspelar sig också då (de har droskor i Stockholm, inte bilar). Vad jag vet diskuterades jämställdhetsfrågor mycket i Sverige vid den här tiden. Det är möjligt att frågan om kvinnans roll i samhället och i äktenskapet påverkade Söderberg när han skrev den här novellen, men det är oklart.

 

När jag tänker på berättelsen ur Ellens perspektiv är det kanske synd om henne också. Hon verkar ha gift sig med sin man för att hon förväntades gifta sig, för att hon föredrog att vara gift med vem som helst framför att vänta. Och så har hon ingått i ett olyckligt äktenskap där båda makarna far illa. Kanske är detta en poäng med novellen, att Söderberg vill visa vilka tragiska konsekvenser det kan få om man gifter sig av andra skäl än av kärlek.

 

b) Författaren

Hjalmar Söderberg var en av de viktigaste författarna i Sverige i början av 1900-talet. Han var känd för att använda sina böcker för att diskutera kontroversiella ämnen som utomäktenskapliga kärleksrelationer (Den allvarsamma leken) och om det kan vara rätt att mörda en annan människa (Doktor Glas). I en så här kort novell är det svårt (tycker jag) att se så mycket om författarens egna liv, men just hans ställning som kontroversiell författare tyder på att det kan ligga något i det jag skrev om på föregående punkt, alltså att Söderberg här vill visa att äktenskap kan vara dåligt om man ingått det av fel skäl.

 

c) Genre och epok

Berättelsen är en novell. Det typiska för noveller är att de är korta, innehåller få personer och ofta har en oväntad vändning på slutet. Det tycker jag stämmer in bra på den här berättelsen, så om någon frågar mig vad en novell är skulle jag kunna visa den här som exempel.

 

Söderberg hör till de författare som är svåra att sortera in i en viss epok. Han stod med ena foten i naturalismen (extrem realism), och med andra foten i modernismen, som var mer experimentell. Just den här novellen upplever jag som väldigt realistisk. Det är inga experiment med formen, inga mystiska drömbilder eller något annat surrealistiskt, så jag tolkar berättelsen som naturalistisk: den tar upp ett allvarligt problem som fanns och fortfarande finns i människors vardagsliv.

 

d) Betydelse

Om man vill kan man se den här novellen som en ”typisk” novell, eller en ”typisk” naturalistisk berättelse. Det tycker inte jag behövs. Jag blir berörd av den här berättelsen och engageras i handlingen när jag läser. Jag sympatiserar med doktor Henck, blir glad när han får pälsen och känner sig glad, och jag blir förkrossad när jag förstår att han blivit bedragen och att alla hans hopp och önskningar om framtiden är dömda att gå under. En mycket bra berättelse om du frågar mig, alltså.

 

Så här i avslutningen är det dags för mig att ta tag i det där med budskapet igen, alltså den fråga jag undvek tidigare. Efter att ha funderat över hur berättelsen är skriven och vad som berör mig i den tror jag att jag kan formulera ett budskap. Det som berör mig är doktor Hencks situation. Jag känner igen hur jag själv kan vackla mellan hopp och förtvivlan (men kanske inte så extremt som Henck). Och jag tänker på hur doktor Henck bygger sitt hopp om framtiden på sin hustru. Han litar på henne, och han litar på Richardt. De sviker honom, och hans tillvaro krossas fullständigt. Det är därför han inte gör något i slutet. Han har inget hopp kvar. När hans vän och hans fru visat sig vara bedragare har han inget kvar att leva för, och han har bara döden kvar att se fram emot.

 

Så får det inte vara. Vi får inte göra på det sättet mot varandra. Ellen och Richardt borde inte ha bedragit Henck. Vi människor är i slutändan beroende av varandra. När vi bildar relationer blottar vi oss för varandra, blir sårbara. Henck blir så illa sårad att han inte kan återhämta sig. Så vill jag aldrig själv göra mot någon annan. Det är det budskap jag tar med mig från den här berättelsen.

 

Senast uppdaterad 2010-01-07 20:29