Svenska 1 2 3

svenska på nätet

  • Öka teckenstorlek
  • Standard teckenstorlek
  • Minska teckenstorlek
Home Skriva Allmänt om att skriva 3. Hur gör jag för att skriva en text?

3. Hur gör jag för att skriva en text?

Skicka sidan Skriv ut

tillbaka

 

Det första du bör göra när du ska skriva en text är inte att börja skriva, utan att börja fundera. Innan du ens kan börja skriva är det viktigt att fundera över några viktiga saker som påverkar texten, nämligen ämne, syfte, mottagare och i vilket sammanhang texten ska finnas.

Ämne

Ämne är vad texten handlar om. Det är rätt självklart att du måste veta vad du ska skriva om innan du börjar skriva något. Men ofta behöver ämnet avgränsas och preciseras för att kunna fungera som ämne för en text. Ett ämne kan t ex vara att skriva om författaren August Strindberg. Så långt är allt väl, men ämnet bör preciseras och avgränsas. Det har skrivits hyllmetrar av böcker om Strindberg, hans liv, den tid han levde i och de böcker han skrev. Du har normalt ingen möjlighet att sätta dig in i allt, utan får helt enkelt avgränsa vad du tar reda på. Du kan t ex välja att redogöra för Strindbergs liv, eller hans mest kända böcker.

Ett bra sätt att avgränsa ett ämne är att ställa frågor som du söker svar på. Ett annat sätt är att begränsa mängden material, t ex genom att välja två olika källor som berättar om Strindbergs liv. Det finns hundratals texter om Strindbergs liv, men i just den aktuella texten begränsar vi undersökningen till vad två texter säger om Strindbergs liv.

Syfte

Syftet med din text är det viktigaste: det är vad du vill säga med texten, det du vill förmedla till läsaren. Ett syfte kan vara mer eller mindre tydligt, men det måste alltid finnas.

Ett syfte kan vara rent informativt: du har läst en bok och redogör nu för vad du har uppfattat att boken handlar om. Men syftet kan också vara att uttrycka en åsikt eller ståndpunkt: du har läst en bok och tyckte den var skitdålig. I din text redogör du för varför boken är skitdålig.

Det finns förstås mängder av andra syften: att få läsaren att köpa eller göra något, att underhålla eller provocera läsaren, eller ge läsaren en tankeställare, eller att ta upp ett allvarligt problem. Och så vidare. Det viktiga är att fundera över vad du vill säga med din text.

Det kan vara svårt att ha ett klart syfte om man inte behärskar det ämne man skriver om. Då får man börja med att läsa in sig på ämnet, ta reda på fakta, och därefter formulera ett syfte med sin egen text.

Mottagare

En text riktar sig alltid till någon. Därför är det viktigt att fundera på vem texten är tänkt för. Ibland är mottagaren väldigt specifi k, t ex om du skriver ett epostmeddelande till en kompis. Ibland är mottagaren en mycket stor grupp, t ex om du skriver en artikel i en dagstidning – då ska alla läsare av tidningen förhoppningsvis kunna förstå din text.

Mottagaren kan påverka vad du skriver och hur du skriver. I ett meddelande till din kompis kan du använda precis det språk som du och din kompis brukar använda (t ex talspråk och slang), och om du ska ta upp något ni båda har erfarenhet av behöver du inte redogöra för det. Men i en artikel i en dagstidning är det viktigt att du använder ett språk som många kan förstå, och det är också viktigt att du redogör tydligt för de saker du tar upp, eftersom du inte kan veta om dina läsare förstår vad du menar annars.

Sammanhang

En text existerar inte i ett tomrum, utan finns i ett sammanhang. Vilket sammanhang texten finns i ställer vissa krav på hur texten ska se ut och vad den ska innehålla. Delvis är det här samma sak som anpassning till mottagaren (se ovan). Men det handlar också om vilken genre (texttyp) texten tillhör.

Olika genrer har olika kännetecken, men det är inte helt enkelt att hålla isär alla: en del ligger nära varandra och flyter ihop med varandra. Här nedan är i alla fall en översikt över några vanliga genrers kännetecken:

Krönika: En krönika är en personligt skriven text om något ämne . Den är vanlig i många tidningar, och blogginlägg är en slags krönika. Det typiska är att skribenten tar upp ett aktuellt ämne och diskuterar det med hjälp av sina personliga erfarenheter och tankar. Ofta är krönikan både beskrivande och berättande.

Nyhetsartikel: I en nyhetsartikel återberättas något aktuellt, men inte i jag-form. Huvudsyftet är att förmedla, tolka och värdera upplevelser. I inledningen (ingress) ges en sammanfattning om vad texten ska behandla. Ingressen är ofta markerad med fet stil. Den ska också ge lust att läsa vidare. En artikel kan innehålla citat och repliker. Dispositionen är oftast tematisk: skribenten tar upp det viktigaste först.

Reportage: Ett reportage påminner om en nyhetsartikel, men är mer personlig. Den som skriver kan lägga in sina egna upplevelser. Ofta ingår en längre intervju med någon person som då kan få ganska stort utrymme i texten. Reportaget behöver heller inte handla om någon nyhet.

Insändare: En insändare är inte skriven av någon som jobbar på en tidning, utan av en läsare som vill ge information eller kritik till tidningen. Ofta är insändare ganska korta och tar bara upp ett enda ämne. Den som skriver en insändare uttrycker ofta sina egna åsikter i den.

Debattinlägg: Ett debattinlägg är en argumenterande text där författaren presenterar och motiverar en åsikt. Här gäller det att övertyga läsaren om att har rätt! Ett tydligt budskap, sakliga argument och vårdad stil är viktigt.

Referat/notis: Texten återger vad någon annan har sagt eller skrivit. Referatet ska vara kortfattat, sakligt och skribenten får ej ta upp sina egna åsikter.

Sammanställning: I en sammanställning refererar skribenten två eller fler källor, jämför dem och lyfter fram likheter och skillnader.

Essä: En essä är en text där skribenten utreder ett ämne. Det betyder att skribenten tar upp olika perspektiv på samma ämne (t ex genom sammanställning av andra texter) och diskuterar vilka slutsatser som kan dras. En essä ska vara personligt hållen: skribenten ska lyfta fram sina egna tankar i frågan.

Uppsats: En uppsats är en vetenskaplig text som utreder ett specifikt ämne. I uppsatsen ska skribenten formulera några frågor som han/hon sedan söker svar på genom att söka upp information, presentera den (genom referat eller sammanställning) och sedan resonera om vilka slutsatser som går att dra. I en uppsats är det viktigt att ha en mycket tydlig disposition och tydliga källhänvisningar (ofta genom fotnoter).

Skrivprocessen: skrivandets metod

Skrivandet är inget som går fort. Att skriva är en process, och det betyder att det tar tid. Här nedan beskrivs skrivprocessens olika steg. De fungerar inte på samma sätt för alla, och om du är van vid att skriva har du kanske utvecklat din egen metod. Men annars kan du använda dig av metoden nedan.

1. Fundera över ämne och syfte

Först och främst måste du ha klart för dig ämnet, alltså vad du ska skriva om. Se avsnittet om ämne här ovan för mer information om hur du kan tänka runt ämnesval.

Syfte är vad du vill säga med texten. Ibland har du det klart från början, för att du redan har en ståndpunkt i frågan du ska skriva om. Men ofta är det inte så klart. I så fall kan syftet vara att ta reda på något, eller att undersöka vilken åsikt eller ståndpunkt som verkar rimligast i en fråga. Använd frågeställningar för att få till ett klart syfte, särskilt i uppsatser! Syftet kan också förändras medan du arbetar med din text.

2. Spåna idéer

Det är oftast ingen bra idé att börja skriva direkt: dels är början ofta det svåraste med en text, dels är det ofta svårt att veta vad man ska ha med i texten. Snarare är det bättre att först få fram idéer som du kan fylla din text med.

Det finns olika sätt att få fram idéer. En enkel metod för att få fram idéer är att du ställer dig följande frågor om ämnet:

  • Vad vet jag redan om ämnet?
  • Vad behöver jag ta reda på om ämnet?
  • Var kan jag hitta det jag behöver ta reda på?

Anteckna först sådant som du redan vet, så att du har några stödanteckningar att utgå ifrån. Exakt vad du behöver ta reda på om ämnet beror på ditt syfte.

När det gäller att hitta information om ämnet kan du använda Internet, bibliotek och uppslagsböcker. Men glöm inte att prata med andra människor om möjligt: lärare, kurskamrater, vänner och bekanta kan känna till något om ditt ämne.

När du samlar in material från olika källor är det viktigt att du antecknar informationen på något sätt. Skriv alltid ner varifrån du hämtat informationen, så att du kan gå tillbaka till källan om det behövs. Dessutom kan du redogöra för varifrån du fått informationen. Beroende på vad du skriver för slags text kan du behöva göra referat av de källor du använder.

3. Rensa materialet

Nu har du förhoppningsvis ett material som kan ligga till grund för din text. Men i de flesta fall har du nog hittat mer material än du behöver. Välj därför ut de lämpligaste bitarna ur materialet.

Hur gör man för att välja ut det som är lämpligast. Återigen beror det på ditt syfte. Om ditt syfte är att redogöra för orsakerna till andra världskrigets utbrott är alla slagen under kriget oviktiga (även om både slagen och orsakerna till krigsutbrottet hör samman under ämnesrubriken ”Andra världskriget”).

Även med ett klart syfte kan det vara nödvändigt att rensa bort en del fakta. Om du ska argumentera i en fråga kanske du hittar tio olika argument. Alla dessa ska du inte ta med, utan bara de som du uppfattar som bra argument som visar att det du säger stämmer. En allmän regel är att det är bättre att fokusera på ett fåtal saker och redogöra ordentligt för dem, än att försöka ta med allt – då blir det lätt bara en faktauppräkning, ingen fungerande text.

Urvalet av material beror också på sammanhanget och genren. I en artikel eller krönika är det viktigt att försöka presentera material som kan få många läsare intresserade. I en uppsats eller debattartikel handlar det snarare om att ta med det material som behövs för att du ska svara på dina frågeställningar eller övertyga dina läsare om att du har rätt.

4. Gör en disposition

Disposition eller struktur är hur materialet i texten är ordnat. Vad ska du redogöra för först, och vad ska du berätta sen? Och viktigast av allt, hur ska du sluta?

Svaret på de här frågorna kan ändras allt eftersom du arbetar med din text. Men gör ändå en planering där du försöker ordna ditt material i en följd som känns naturlig. Ska du redogöra för saker i den ordning de inträffade (kronologiskt)? Eller är det bättre att du börjar i dina personliga erfarenheter och sedan redogöra för allmänna saker? En vanlig dispositionsform är den tematisk, den som presenterar det viktigaste först. Den är standard i nutida sportreferat. Ett referat av t ex en fotbollsmatch börjar med det viktigaste: slutresultatet.

5. Skriv om en sak i taget

Nu är det dags att börja skriva. Det är dock sällan bra att börja skriva en fullständig text med början, mitt och slut. Ta istället en idé (eller ett stycke information eller argument, osv) och skriv ett stycke om det. Redogör för idén och vad den har med textens ämne att göra. Gör på samma sätt med de andra idéerna, så får du ett antal olika stycken. De är beståndsdelarna av din text.

6. Sätt ihop till ett första utkast.

När du nu har ett antal stycken, är det dags att binda ihop dem till en fungerande text. Återigen kommer dispositionen in – i vilken ordning ska informationen komma? Det kan du experimentera med och flytta olika stycken fram och tillbaka för att testa olika lösningar.

Nästa steg är att skriva en inledning och en avslutning. Läs om början och slutet på texten (tidigare) för att få idéer om hur inledningen och avslutningen kan se ut.

Till sist bör du fundera över hur din text hänger ihop. Är sammanhanget mellan stycken tydligt? Ofta behöver du lägga in sambandsmarkörer för att förtydliga texten.

7. Läs igenom, lägg till, dra ifrån

Nu har du ett första utkast. Det ska nu läsas igenom. Det bästa är om du har någon annan som kan läsa texten och komma med synpunkter. Det viktiga är att se om den som läser din text förstår vad den handlar om, och om några delar i texten är oklara och behöver förtydligas. Om du inte har någon som kan läsa din text är det bra om du låter den ligga en dag eller två innan du tittar på den igen. Ofta upptäcker man saker man glömt bort när man läser texten på nytt efter ett par dagar.

Utifrån det gensvar du får av din kamrat (eller dig själv) kan du lägga till eller dra ifrån saker i texten.

8. Snygga till och gör den färdiga texten

Sista steget är att kolla av stavning, interpunktion och meningsbyggnad. Här kan det vara bra att ta hjälp av en dators stavningsprogram, eller ännu hellre en läsvan kamrat. När eventuella oklarheter i språket blivit ordnade är texten klar.

 

Gå vidare till nästa avsnitt

Senast uppdaterad 2010-08-09 10:53